French Fauvist Painter and Sculptor, 1869-1954 Henri Matisse is considered the most important French artist of the 20th century and, along with Pablo Picasso, one of the most influential modernist painters of the last century. Matisse began studying drawing and painting in the 1890s. A student of the masters of Post-Impressionism, Matisse later made a reputation for himself as the leader of a group of painters known as Les Fauves. An ironic label given to them by a critic, the name reflected Matisse's aggressive strokes and bold use of primary colors. In 1905 Matisse gained sudden fame with three paintings, including Woman with the Hat, purchased by the wealthy American ex-patriot Gertrude Stein. Beyond painting, he worked with lithographs and sculpture, and during World War II he did a series of book designs. Later in his career he experimented with paper cutouts and designed decorations for the Dominican chapel in Vence, France. Along with Picasso,   Related Paintings of Henri Matisse :. | Self Portrait in a Striped T shirt 1906, | Nude | konstnaren och hans modell | Woman playing the piano and still life | Nude Woman |
Related Artists:
Evariste Carpentier
(1845 -1922 ) - Painter
Henri Le Sidaner
(August 7, 1862 - July 1939) was an Intimist painter born to a French family in Port Louis, Mauritius. In 1870 he and his family settled in Dunkirk. Le Sidaner received most of his tutelage from the École des Beaux-Arts under the instruction of Alexandre Cabanel but later broke away due to artistic differences. He travelled extensively throughout France and also visited many cities around the globe such as London, New York, Venice and Paris as well as some small villages throughout Europe. Le Sidaner exhibited at the Salon, the Galeries Georges Petit in Paris and the Goupil Gallery in London. He lived in Gerberoy, France. Le Sidaner's work was mentioned in Marcel Proust's novel In Search of Lost Time. In Sodom and Gomorrah, the narrator mentions that an eminent barrister from Paris had devoted his income to collecting the paintings of the "highly distinguished" but "not great" Le Sidaner.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.